En vegetarians våndor

Jag blev vegetarian på våren 1995, när jag gick i nionde klass. Det fanns flera anledningar till att jag blev vegetarian just då. Den utlösande faktorn var EU:s slakttransporter, som fraktade djur över hela unionen under usla förhållanden, för att det otroligt nog var ekonomiskt lönsamt att exempelvis låta svenska kor trängas i en lastbil med dödsångest hela vägen ner till slaktaren i Italien. När mediebilderna av dessa stackars stressade och plågade djur började komma ut blev det en vändpunkt för mig och ett definitivt slut på mitt köttätande.

Jag hade då länge funderat på att bli vegetarian, av den enkla anledningen att jag är löjligt förtjust i djur, till den grad att jag inte kan låta bli att gå fram och prata med främmande hundar, hästar med flera djur när jag stöter på dem. Detta har ibland resulterat i pinsamma situationer, som att jag har blivit nafsad i handen av hundar för att jag naivt tror att alla hundar förstår att jag är deras vän när jag sträcker mig mot dem. Det gör de inte, vet jag nu.

 

År 1995 pratades det däremot inte så mycket om att produktionen och vår konsumtion av mat, i synnerhet köttätandet, är en av de stora bovarna när det gäller våra utsläpp av växthusgaser. Det är annars ett idag välbekant argument som jag hoppas och tror faktiskt konkret har påverkat mångas ätande. Nej, den viktigaste aspekten för min del var nog att jag inte ville ha något att göra med slakttransporterna och djurplågeriet, att det bara kändes mycket bättre att inte äta kött. Jag är övertygad om att samma tankegångar styr många av oss när vi väljer att köpa ekologiska och rättvist handlade produkter, eller när vi skänker pengar till välgörenhet. Vi mår bättre av att göra ett val som signalerar något positivt för oss och andra, och som vi känner gör världen lite bättre.

 

Mitt val att bli vegetarian har jag inte ångrat under de gångna 16 åren. Men jag kan utan omsvep erkänna att det inte alltid har varit lätt. Vissa släktingar lyckas aldrig lära sig vem som äter vad, vilket innebär att det kan kännas ganska besvärligt att komma på besök till dem och tvingas tacka nej till det de har lagat. I sanningens namn är det dock inte särskilt lätt för dem, eftersom jag och mina tre systrar alla har olika matvaror som vi inte äter eller tål. Det har med tiden blivit en vana när jag blir hembjuden till någon att jag frågar en gång extra om våra värdar vet att jag är vegetarian, och om jag ska ta med mig egen mat.

 

En särskilt problematisk situation kan uppstå när det av en eller annan anledning visar sig vara kött i min mat. Exempelvis beställde jag en stor grönsallad på ett café i Bologna, och fick då in en blandad sallad med tonfisk. Det kändes fånigt att behöva skicka tillbaka den med förklaringen att jag är vegetarian, och i Sverige brukar det inte vara fisk eller kött i en grönsallad om det inte står så i menyn. Jag fick snabbt tillbaks samma sallad, med en del av tonfisken halvhjärtat bortplockad. I detta läge insåg mannen i mitt liv att jag börjat tappa både tålamodet och aptiten, och ryckte hjältemodigt in och tvingade fram en sallad caprese. 

 

Men när vi skulle betala stod ändå tonfisksalladen med på notan, och vi blev närmast utskrattade när vi försökte påpeka varför jag inte kunnat äta den. Inte förrän jag utbrast att det faktiskt kunde finnas folk som var allergiska mot fisk (vilket jag inte vet om det finns), och cafépersonalen misstolkade detta till att jag var allergisk mot fisk, lät de oss slippa betala den vid det laget ännu mer förhatliga grönsalladen med tonfisk.

 

Som parentes kan jag nämna till köttätare med vegetariska vänner att det kan vara känsligare än man kanske tror, det här med att få kött framför näsan. Jag och min sambo var på inflyttningsfest hos en ny kollega till honom för några veckor sedan. Kollegan och hans fru är båda vegetarianer sedan länge, och frun visade sig vara en riktig gourmetkock. Hon hade lagat en alldeles fantastisk lunchbuffé med mängder av sallader och vegetariska rätter från hela världen, plus en himmelsk dessertbuffé. Värdparet hade välkomnat gästerna att bidra med något till buffén om de så önskade. Trots att gästerna så vitt jag vet var medvetna om att de var bjudna på vegetarisk buffé, hade någon valt att ta med sig kryddade köttkorvar. Jag kan lova att värdinnan inte lämnade någon plats till de korvarna i hennes kyl. 

 

Det var ett klavertramp i stil med att ta med griskött till en fest i en judisk eller muslimsk familj, skulle jag vilja påstå. Ett par av de manliga gästerna hade dessutom mage att kommentera att ”tack och lov att någon tog med kött så det blev lite riktig mat här”, medan de stod framför värdinnans dignande buffébord. Jag tycker inte att det är för mycket begärt att ta seden dit man kommer även i detta fall. Eventuellt får man stoppa i sig en rejäl portion kött innan man åker hemifrån om man inte tror att man kan överleva några timmar utan det. 

Bildlänk

 

Men hur gör man då som vegetarian när det finns, eller kan finnas, rester av kött i ens mat, och man dessutom egentligen vill äta maten? Vid det här laget börjar det bli riktigt knivigt. Jag tar till exempel Omega 3 varje morgon, men givetvis inte som fiskolja utan i form av kapslar med linfröolja. Kapseln är dock tillverkad av slakteriavfall av grisar eller kor, det vill säga gelatin. Alternativet är att tvinga i mig flytande linfröolja, och jag känner att det nog finns en risk att jag inte kommer att ta någon Omega 3 alls i så fall. 

 

Ännu värre, vad göra när något man verkligen tycker om har gelatin som en av huvudingredienserna? Jag äter inte mycket lösviktsgodis, men de gånger jag köper det älskar jag att plocka sega råttor, gröna grodor, röda hjärtan, fruktnappar och andra sorters gelégodis. Det är en evig kamp med samvetet när jag köper dem. Jag vill absolut inte läsa på innehållsförteckningen, eftersom det ofta tydligt står något om svin eller nöt på etiketten. När Aroma lanserade Rättvisa möss blev jag väldigt glad – en klassisk favorit, nu med Fairtrade-märkt socker! Ett lite bättre val har jag då gjort när jag valt dem i stället för vanliga sega råttor, men på vegetariankontot står jag fortfarande på minus när jag tuggar i mig mina rättvisa gelatinmöss.

 

Samtidigt känner jag att det är upp till var och en att göra de personliga val de vill. Jag är vegetarian men äter ägg och mjölkprodukter. Jag har väskor och skor i skinn och får dessutom som sagt i mig en del gelatin. Jag tror inte på allt eller inget – att det bara finns ett rätt och ett fel. Även att göra ett aldrig så litet positivt val är en bra början!

 

Förresten, liknande problem måste ni väl ha som inte äter alla sorters kött, som inte gillar vissa ingredienser eller kryddor, eller är allergiska mot något? Frågar ni pizzabagaren om han har delat er pizza med samma verktyg som han använt till de andra? Kollar ni vilken slags buljong de haft i, och om de använder andra grytor och stekspadar när ni går på restaurang? Ber ni sandwichpersonalen på Subway byta plasthandskar när det är er tur? Eller gör ni som jag och håller till godo med att ni nästan vet att ni inte äter det där ni inte vill ha i er, och försvarar er med lite nödargument när ni inte kan låta bli ändå? Biktstolen är härmed stängd för idag. Kommentarer och bannor är varmt välkomna! 

 

Easy EkoReko: För alla som håller hårt på att inte äta några animaliska produkter alls finns det faktiskt en del gelatinfritt godis från Goody Good Stuff, Kung Markatta, Ekorren och Eco Vital. Ett bra Omega 3-kosttillskott känner jag som sagt inte till, men komplettera gärna med garanterat djurfria Multivitamin för vegetarianer från New Nordic eller MittVal Vegetarian.

 

Skånetipset: Ekobutiken Sju Bönor i Helsingborg säljer inget animaliskt, utom ägg och mjölkprodukter. En mysig butik på Järnvägsgatan 29 mittemot Knutpunkten med bland annat fräscha ekologiska grönsaker och frukt. Astrid och Aporna i Malmö är något så ovanligt som en ekologisk och vegetarisk supermarket! Du hittar dem på Gustav Möllers Gata 2 vid Konserthuset.

 

Webtipset: helvegetariska Goodstore på Skånegatan 92 i Stockholm har också webshop med över 1500 produkter.

Utmaningen: till dig som äter kött - en köttfri dag är en bra början! Antar du den?